Idag stod det miljöträning på programmet för lilla Blå. Och inte lite grann sådär, utan rejält. Hon och jag tog bussen till stan och mötte A i Brunnsparken, gick genom Nordstan och ut på andra sidan där vi slog oss ner utanför Operan med varsinn latte innan vi gick till A’s jobb och visade upp vår bebis (hans arbetskompisar kläcker ju ungar på löpande band så vi får ju visa upp våra då ju! ). Svansa började med att bli rädd redan i vår rondell här hemma när ett gäng harleys körde förbi i ett öronbedövande dån och Svansa tog skydd på mina fötter. Så fort de var borta kom hennes svans upp igen dock och hon skuttade omkring i gräset i väntan på bussen. Buss var kuligt enligt Svansa och när hon väl accepterat (att hon var tvungen att sitta i mitt knä (tog väl 10 minuter av bökande) så lade hon sig tillrätta och somnade. I stan är ju världen helt annorlunda från lugna Mölndal och Svansa tittade med stora ögon på bilar, bussar, spårvagnar, människor, barn, duvor, barnvagnar och främmande hundar. Svansen viftade glatt hela tiden och hade det inte varit för kopplet så hade hon hälsat glatt på alla hon såg! Att gå genom Nordstan som kan vara överväldigande även för trygga, vuxna hundar tyckte Svansa var skitspännande och kul! Utanför Operan skruttade hon lös runt och bar på gamla godispapper och en ihopknöcklad ölburk. På A’s jobb hälsade hon glatt på de första fem hon träffade men sen visade hon tydligt hur toktrött hon var och sa bara kvicka “hej” och ville sen inte vara mer social. Helt förståeligt och riktigt skönt att hon inte är översocial och superintensiv i sitt hälsande! På vägen hem gick vi genom Nordstan igen, men nu bar jag min trötta valp och på bussen hem slocknade hon nästan innan jag satt mig på sätet och sov gott hela vägen hem.
Jag är så stolt över min lillskrutta idag!!! Så glad, positiv och framåt och samtidigt så himla balancerad och “lagom”!!! Hon har dessutom uppenbarligen inga problem med att koppla av i främmande och stökiga miljöer. Än så länge verkar hon verkligen som en bra kombination av sina föräldrar!!!

Imorse kom Josefine hit med Dexter och Stella som skulle vara här en stund medans hon gick och fick sin fot kollad av proffs. Lekledarna Dizzy och Dexter är båda morgontrötta hundar och lade sig i soffan istället för att hålla koll på småtjejernas lek. Detta ledde givetvis snart till att Svansa och Stella blev väl vilda för att vara inomhus och dessutom innan klockan 8 så det blev lite disciplinträning med dem. I mitt hem är det nämligen helt ok att leka men man rusar inte runt och kör jage, man skäller inte och man håller på alla vis leken på ett dämpat och stillsamt läge. Jodå, efter lite diskussioner så försod flickorna iaf i kortare stunder i taget vad som gäller. Lagom tills Josefine kom tillbaka hade de slut på energin och deckade tätt ihop. Medans Stella fick stanna kvar här ett par timmar till så tog Josefine med sig Dexter, Silly och Dizzy på en lång skogspromenad med röj och bad. Det är vad jag kallar schysst byte av tjänster!!! Småflickorna sov gott så jag lade dem i hagen i hopp om att få städa i fred. Svansa tycker det är helt ok att hamna där när hon är trött men Stella blev vansinnig. Jag stoppade till dem några tugg och satte mig på sängkanten och tittade på tv och efter lite gnagande somnade de och jag kunde smyga iväg. Att vara i hagen var nämligen inte Stellas problem, det var att inte ha mänskligt sällskap. Inte så konstigt kanske eftersom hon inte är så hemma här ännu och inte varit i Svansas hage innan…
Lagom tills valparna vaknat, kissat och fått sin lunch kom Josefine med de vuxna tillbaka. Mina tjejer var dyngsura och jätteskitiga, men ack så nöjda och glada! Att Dizzy och Dexter springer runt, runt som tokar är ju normaltillstånd, men även Silly hade röjt en massa och det var länge sen nu med valpar och allt så det gladde mitt mattehjärta! Tack Josefine!!!

Systrarna bus är lika. Men ändå väldigt olika. På många sätt är Stella egentligen mer “min typ” av hund. Hon är intensivare, fräckare och röjer ett varv till när Svansa tröttnat. Hon är också mycket mer kontaktsökande redan nu och när Svansa visserligen lyssnar och vill vara rätt nära så sitter Stella framför fötterna och tittar mig i ögonen! Svansa har mer kampintresse och släpper sällan föremål frivilligt fast hon nu lärt sig att man ska komma tillbaka med dem (och oftast gör det också). En annan skillnad är matintresset. Svansa käkar med lite uppmuntran sin mat, men är inte överdrivet intresserad och är inte den som slänger i sig direkt. Godis tuggar hon glatt i sig men skiter i det om det finns nåt roligare i närheten. Stella däremot blir skogstokig när det är matdags och inhalerar maten i samma hysteriska takt som sin mor och följer en godishand med hökögon! Det är ju en klar fördel med mattokiga hundar, de blir ju så mycket lättare att belöna, men det är inget som oroar mig med Svansa. Matsuget var dåligt hos både Dizzy och Caddy i början ett tag men blev ju utan överdrift utmärkt med tiden. Dessutom har hon bara fått trista torra godisar ännu och tar jag fram korv eller nåt kan jag tänka mig att hon blir mer “på”.
Kullen förövrigt verkar ungefär likadan. Vissa är mattokar och andra mindre intresserade just nu. Alla leker fint och alla verkar framåt och glada och nyfikna på livet. Alla har också börjat träna så smått på vardagsgrejer och vissa även på rena moment. Alla verkar trygga i nya miljöer och tar för sig utan överdrifter. Blir de skrämda eller osäkra så löser de själva problemet snabbt. Överhuvudtaget så verkar hela kullen vara positiv och framåt utan överdrifter och det glädjer mig!!!

Jag surar för att jag inte har en kamera värd namnet men kan samtidigt inte låta bli att fota lite iaf. Här kommer därför gångna veckans skörd av mindre bra bilder (snällt uttryckt…) på underbara motiv!

Svansa och Focus myser i soffan dagen innan hans nya matte kommer.

Vackraste Focus! (På hyllan under vardagsrumsbordet, en favvoplats bland valparna!)

Stella kom på besök i fredags innan Focus for till Norrland.

Syskonen bus delar på mina skosnören…

Inte nog med att vi glömde ta en familjebild med Focus, Silly och Carrey förra helgen, jag glömde ta en familjebild med sin nya familj innan de åkte också… Den här bilden får helt enkelt duga! Lisa, Focus och storebror Fritz.

Silly har äntligen slutat mjölka och njuter av att få leka med sin dotter nu när det bara är hon kvar hemma!

Svansas favoritsovställe! Uppe på kuddarna i soffan i upp-och-nerläge!!!

Svansa 9 veckor i soffan.

Dizzy 8 veckor i samma (men något renare) soffa för drygt 3 år sen…

Lägenheten bakom dörren bredvid vår har bebotts av många sen vi flyttade hit. Så många och så anonyma människor att jag inte har koll på när nån flyttat ut och nån annan in. Sen några månader så bor där dock ett par några år äldre än oss och med en son på dryga året. De gillar inte hundar. Det märks. De gillar nog inte heller grannar i största allmänhet eller så är det kanske bara vi som stör dem på nåt vis (ingen annan granne surar el störs, vi är noga med det)… De är iaf rätt otrevliga och hälsar inte när man möter dem ute eller i trapphuset vilket alla andra gör. Man ser hur de blänger men när man själv tittar upp och tänker säga hej så vänder snabbt som ögat på huvudet. Jaja, iaf så mötte jag pappan med sonen i trapphuset precis nyss. De var på väg ut att leka och jag var på väg ut att kissa Svansa. Sonen får syn på Svansa och spricker upp i ett stort leende och sträcker sig mot mig från pappas famn. Jag har Svansa i famnen och sonen når henne vilket jag tycker är helt ok. Han klappar lite försiktigt på hennes kind först och griper sen tag ordentligt i läppen på henne. Svansa säger inget men drar huvudet ett kort ögonblick åt sig för att sen nosa på pojkens hand och vifta på svansen. Pappa backar då snabbt ett steg och frågar om hon bits!!!! What??? Hans son slet just i hennes läpp (vilket omöjligt kan varit skönt) och sen frågar han om hon bits!!! Jag vet inte vad jag svarade men jag traskade snabbt därifrån iaf. Att pojken tog för hårt i min valp stör mig inte för barn gör så innan de vet bättre, men att pappan inte brydde sig ett dyft om det och sen har mage att fråga om min valp bits gjorde mig vansinnig!!!  Okunniga, dumma föräldrar…

Svansa är en trevlig liten jycke! Nu när det bara är hon kvar hemma så har jag fått chansen att bekanta mig med henne på ett djupare plan än innan och jag gillar det jag ser och känner! Hon är glad, framåt, social, kampglad så det står härliga till, lättlärd, samarbetsvillig och samtidigt som hon är en vild valp så har hon en lysande av-knapp redan nu och stissar inte upp sig. Hon är inte en bulldozervalp så som Caddy, Dizzy och Monster var, utan mycket coolare och en aning blyg. Hon funderar och avvaktar om det är nåt som är nytt och lite läskigt, men tar sig sen utan problem fram på egen hand för att kolla av. Bulldozervalpar är på sätt och vis lättare att ha och göra med för man behöver inte vara så försiktig, men samtidigt vet jag ju att jag kommer tacka min lyckliga stjärna för att hon inte är av den sorten när hon är 6 månader… En Dizzy i huset räcker liksom!
Vi har börjat så smått med klickern och kontaktövningar. Vi har också jobbat lite med att komma tillbaka med föremål istället för att springa åt motsatt håll och det går över all förväntan! Hon har ju som bekant tidigare rundat mig med huvudet och svansen i topp och visat upp sitt byte och sen glatt rusat så långt bort hon kunnat helt utan plan att komma tillbaka med föremålet. Efter några få småövningar så kommer hon nu glatt skuttandes tillbaka och byter med en godis innan jag kastar igen! Duktig liten Blå! Hantering, kloklippning, tandvisning och kamning tränar vi också på lite varje dag och hon är riktigt duktig. Inte så att hon är helt still hela tiden, men hon protesterar inte heller.
Rumsrenheten går sådär även om det går framåt. Men det gäller ju bara för oss att vara snabba och noggranna så går det ju. Största stötestenen på det ämnet är nog att hon kissar i hagen i sovrummet innan hon väcker mig på morgonen… Jag har nu minskat ner hagen till bara fyra kompostnät så får vi se om det hjälper när hon inte kan gå undan och kissa alls. Sover gör hon förövrigt jättebra! Sen Focus flyttade så har hon sovit från 11-snåret till 6-halv sju då vi går ut och bajsar (kissat har hon ju redan gjort inne då som sagt…) och äter frukost och sen lägger oss igen till klockan halv 9 ungefär då hon tycker att det är dags att gå ut igen och sen är det fullt lekrejs i vardagsrummet.
Silly har så gott som sinat helt nu. Äntligen. Hon har varit helt isolerad från valparna sen vi flyttade hem för en vecka sen och nu fräser hon iaf ordentligt när Svansa kommer och vill snutta så nu får hon vara med oss andra under uppsikt vilket hon är glad för. Silly är förövrigt pigg och glad och hennes kropp börjar gå tillbaka till normalläget även om hon fortfarande är rätt mager och omusklad. Vi väntar fortfarande på det stora pälsraset och jag hoppas få henne i lite bättre fysiskt trim innan hon är helt naken så hon slipper se vanvårdad värre ut iaf! Hon har fått tillbaka sin leklust ordentligt nu och leker glatt med Dizzy när vi kommer till “vår” gräsplan. Hon är nog lite sugen på att leka med Svansa också, men är lite för mycket på sin vakt mot snutterier för att leka med henne just nu verkar det som.
Dizzy leker med allt och alla och surar lite över att inte få min uppmärksamhet när och hur mycket hon vill. Hon leker lite med Svansa men de har inte riktigt hamnat på samma våglängd ännu så det är mer Svansa som leker på Dizzy medans Dizzy är passiv eller så försöker Dizzy skuttandes och morrandes få Svansa att leka och då tycker Svansa det blir lite för mycket och lägger sig bara och tittar på Dizzy. Tids nog kommer de två säkerligen bli bästisar i vilket fall…
Mycket skönt är att Sillys vaktande av valparna som hon pysslade med ända tills sista dagen har lagt sig helt. Hon litar nu lika fullständigt på Dizzy som hon annars alltid gör och spänningarna dem imellan finns inte alls kvar. De har ju hela tiden varit lika mycket bästisar som vanligt, men i närheten av valparna har Dizzy inte kunnat slappna av eftersom Silly varit vaktig och bitchig och därför har vi helt enkelt inte låtit dem vara med valparna obevakat ihop innan. Nu under “sinveckan” har ju Dizzy fått ha valparna för sig själv mitt framför ögonen på Silly och om det är det eller att Svansa nu är äldre som gör det vet jag inte, men bra är det iaf nu!

På agendan den kommande veckan står det mycket valpträning. Det ska tränas koppelgående, inkallningar, kontaktövningar, lek, rumsrenhet, en del miljöträning och så har vi redan börjat på att stå fint inför utställningspremiären och det ska vi fortsätta med. På måndag kommer syster Stella hit några timmar medans Josefine fixar icke-valpvänliga grejer. På tisdag bär det av till Västerås och gammelfarmors begravning. Senare i veckan hade jag tänkt ta med Svansa på bussen och äta lunch med A på jobbet och kanske blir det en tur till Slottskogen också… De två stora tjejerna ska få sin beskärda del motion och lydnadsträning också självklart!

Ett stort grattis till Nea som blivit BIR-valp både fredag och lördag på Gotland och i fredags dessutom BISvalp-2a!!! Ett ännu större grattis till Milou som tog sitt andra cert idag på Gotland!!!

(Ärligt snodd bild från Linda!)

Igår kom Lisa, hennes vän Erika och Fritz hit och det var väldigt trevligt att träffa Lisa i verkliga livet och få bekräftat att hon var precis så lättsam, sund och positiv som jag trodde! Fritz är en helcool kille med en stabil “farbrorskänsla” och både valpar och Dizzy verkade uppskatta honom. (Silly surade hej vilt för att hon inte fick vara med. Hon bor ju fortfarande i sovrummet för att sina inom det här århundrandet.) Lisa föll pladask för Focus och han verkade gilla henne också och idag for de tillsammans norrut. Innan de åkte idag så kom Josefine, Andreas och Stella hit en stund och fikade medans valparna busade. Våra två prickiga var ju rätt tajta efter några dagar på egen hand och trackade Stella lite, men efter en tupplur så var hon samma tuffa brud som innan hon flyttade.
Så nu har den sista bebisen flyttat hemifrån och det är samtidigt deprimerande och skönt. Svansa känns lite vilsen och deppig, men det släpper nog snart. Hon har ju Dizzy och mamma kvar och vi ska allt se till att fylla hennes dagar så hon får annat att tänka på! Kul ska det också bli att sätta igång med lite valpträning med lilltjejen och sätta igång lydnadsträning och spårträning med tjejerna. Nu känner jag mig faktiskt riktigt taggad för första gången på länge!

Idag är en stor dag på ett annat plan också. Jag och A firar vår 6-årsdag idag. Min älskade underbare vackra A… Det finns inget bättre på denna jord än att få dela mitt liv med honom!

Grattis till Nadia och Nea som placerades som BISvalp-2a på Gotland idag!

Måste säga att mina valpköpare är duktiga som bloggar allihopa!!! Nu har även Coffea och Marita fått ordning på sin blogg och finns att beskåda här: http://coffeagimp.wordpress.com/

Tiden går fruktansvärt fort just nu. Jag har väl lite landat, hunnit kurera min mage (ni anar inte hur underbart det kan vara att gå på dass och skita som en normal människa!), ätit upp mig en aning och insett att mina bebisar lämnat mig. Oj så tomt och hemskt det känns och herregud så jag saknar dem allihopa! Alla härliga rapporter från nöjda valpköpare om deras glada, framåt och trygga valpar gör mig å andra sidan väldigt lycklig. Jag måste ha världens bästa valpköpare!

Svansa och Focus har också landat. Det tog väl inte lång tid egentligen men de blir vildare och galnare för varje dag nu! Rumsrenheten är svår med två att hålla koll på och olyckor blir det inne fast jag är nogrann, men de är ändå duktiga och gör det allra mesta utomhus. Inomhus leker de vilda lekar tillsammans och har hur kul som helst. De leker ihop, sover ihop, äter ihop, upptäcker ihop och terrar Dizzy ihop. Lite sorgligt känns det faktiskta att dela på dem när man ser hur mycket utbyte de har av varandra, men samtidigt ska det bli skönt att bara ha Svansa att koncentrera sig på och mycket kommer ju bli lättare när jag inte behöver konkurrera med Focus om hennes intresse… Det ska också bli jättekul att träffa Focus ägare Lisa som kommer och hämtar honom ihop med en kompis (en mycket bra kompis fö som kör ner själv från Umeå, hämtar Lisa i Sthlm när hon landar från Turkiet innan de kör hit!).

I höst ska jag vara hjälpinstruktör bredvid Christina igen. Den här gången tar vi oss an ett udda gäng i en tävlingslydnadsgrundkurs. Bland annat ingår Dexter och Josefine vilket ska bli lite extra kul! Om det blir nån valpkurs för Andreas och Josefine på Kallebäck vet vi tyvärr inte ännu. Det var tydligen väldigt många fler sökande än vad som kunde få platser som vanligt… Det är tråkigt att inte fler instruktörer vill ta (och/el känner att de kan) valpkurser så att alla som ville fick plats. Det ska bli kul att få bidra den dagen jag själv är klar instruktör!

Min egen hundträning ligger verkligen på is just nu. Den hade ju repat sig en aning där några veckor, men sen kom leverensveckan och det fanns inte tid att andas knappt och sen vi kom hem så får jag liksom vara glad om valparna sover så jag hinner ut och rasta de andra två… När A har kommit hem på kvällen har ingen ork alls funnits kvar för hundträning. Jag hoppas verkligen att detta vänder nästa vecka när det bara är mina hundar kvar i hemmet och Svansa förhoppningsvis funkar att ta med ut och vara publik när jag tränar de andra två. Svansa själv har jag däremot börjat lite smått med. Ja Focus också då förstås. De har fått träna på inkallning, koppelgående (pissigt säger Svansa medans Focus är duktig), bilåkning och passivitets-/miljöträning utanför entrén på Coop, kontaktövningar och lite hantering.

Nä nu ska jag försöka ta itu med lite som jag ligger efter med innan småtrollen vaknar och vill ut igen. Sen är det mer än dags att börja packa upp ordentligt och städa så det ser anständigt ut iaf när Lisa kommer!

Trött, trött, trööööött. Efter andra halvan av förra veckan och speciellt då helgen är jag helt slut. Att inte fått behålla nån mat och gått ner hela 5 kg enligt vågen så är jag så trött så jag inte vill nåt mer än bara sova. Att få komma hem igårkväll var ljuvligt och att sova i sin egen säng är underbart. Dock fick jag ju inte alls sova så länge som jag ville för de två små trollen. Svansa och Focus tog flytten till stan på ett strålande sätt! Bilresan var det lite gnäll på men båda hann lägga sig tillrätt och somna mellan mina fötter innan vi var hemma (resan tar en kvart). Väl här blev det jättestimmigt med all vår stora packning som bars in och alla fyra hundarna, jag, Andreas, mamma och Anders som sprang runt, men valparna skruttade runt och upptäckte med svansarna i vädret och helt lugna! Natten gick bra och efter lite surande för att jag stängde in dem i en liten hage i sovrummet så lade de sig tillrätta och sov snällt hela natten innan de väckte mig vid halv 6. Då gick vi ut och de gjorde vad de skulle, in och så frukost och så sov de snällt två timmar till! Duktiga valpar! Lite pölar har det blivit inomhus och jag måste säga att det är väldigt mycket svårare att hålla koll på två små valpar än en när det gäller kissandet! Det mesta har iaf skett ute och det är vi nöjda med än så länge. Några bilder blir det inte på några dagar eftersom jag lämnat tillbaka kameran till min kära mor och min gamla är värdelös. Däremot är inköp av en ny fin, liten och smidig kamera planerad inom det snaraste! Bilderna på Coffeas och Daiys hämtning kommer imorgon eller så…

Coffea och Daisy blev ju hämtade igår också och allt hade gått bra för dem båda på vägen hem så det verkar som att Stella var den enda som tyckte bilen var fruktansvärd. Alla rapporter jag fått är så härligt positiva och glada och det värmer mitt hjärta helt otroligt! Att släppa dem var svårt, men samtidigt härligt! Att se glädjen i deras nya ägares ögon är fantastiskt och att få ge mina bebisar de bästa förutsättningarna för underbara och framgångsrika liv är fullständigt ljuvligt! Jag är så nöjd och stolt över att jag hittat så bra valpköpare ska ni veta!!!